27 januari 1973
SMK Uppsala. Roslagsvalsen. T
Längd: C:a 14 mil / 11 SS, 7 mil.*)
Startnummer: 63. (B-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -69. Grupp 2
Däck: Dunlop SP ”Cykelhjul”
Placering: 2:a i klassen(36), totalt 9:a (112)
Så hade vi fått ett nytt dubbreglemente. Tidigare fick man ha obegränsat med dubb i däcken vid tävling. Från 1 januari 1973 var begränsningen 12 dubbar per längddecimeter i slitbanan. Dunlop hade tagit fram ett supersmalt däck, som i stort alla rallyförare använde.
Däcket kom att kallas ”cykelhjul”.
Tyvärr hade vintern inte gjort entre i Uppland än… ingen snö/kyla alltså. Arrangörerna, med Bosse Larsson i spetsen var tvungen att före start stryka *)SS 1, 4, 5, och 11. Dom skulle aldrig hålla för alla tävlande. Det var säkert ett riktigt beslut. De flesta av de kvar-varande sju sträckorna var dock riktigt bra.
SMK Uppsala lovade också pengarna tillbaka om någon ville dra sig ur.
Till råga på allt så började det snöa kraftigt, lagom till starten. Temperaturen låg kring 0-punkten så snön var tung. Ingen höjdare att köra i täten nu.
Det var trion Kenneth Lundgren, Lasse Jansson och Kurt Joung, som var först ut och fick spåra.
Banan sträckte sig nordväst om Uppsala, med tankningsuppehåll i Harbo och mål vid Jumkil. Det här blev min hittills bästa tävling, resultatmässigt. Fyra uppklassningspoäng så i år skulle jag väl i alla fall lyckas att nå upp till A-förarklassen – äntligen. (Jag började ju 1968).
Min nya kartläsare Lars-Åke, kom att följa med på en hel del tävlingar framöver. Då jobbade han på Flygt Pumpar, nu kör han eget.
I den här tävlingen fanns en speciell VW-klass, med tre startande. En av dessa var Bengt Söderströms son Lasse. Bredvid sig hade han en minst sagt van kartläsare, nämligen Bosse Thorszelius.
Totalsegrare blev en grupp-1 bil, körd av Sören Käll, från Valö. Han tävlade för Östhammars MK och körde en Opel Ascona. Nu driver han ett familjeföretaget med verkstad och husbilsförsäljning i Valö.
Även totaltvåan körde Opel Ascona grupp 1. Det var Rasbos Lennart Bromark. Han hade sin fru Barbro i högerstolen. Fast egentligen var hon fröken… Almunge Kyrkskolas populäraste……!
17 februari 1973
Almunge MK. Tennkannan. T
Längd: 20 mil / 10 SS, 12 mil
Startnummer: 64. (B-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -69. Grupp 2
Däck: Dunlop SP ”Cykelhjul”
Placering: 1:a i klassen(33), totalt 5:a (96)
Jag har sagt det tidigare och jag säger igen: Jag gillade atmosfären kring Almunges tävlingar.
Det gällde i högsta grad denna Tennkannan. Man kunde till och med acceptera frånvaron av startbryggan vid Kyrkskolan. Och så blev det ytterligare 4 uppklassningspoäng. Nu hade jag 8, (behöver 10 och lika många månader kvar på året).
Nicke Eklund, var trygg tävlingsledare. Han hade tillsammans med sina medarbetare snickrat ihop en rejäl, utslagsgivande bana. Det hade till och med kommit ordentligt med snö och det var minusgrader i luften. Förutsättnigarna var alltså optimala.
I denna Tennkannan hade arrangören, tillsammans med sponsorer ordnat sträckpriser till bäste förare i resp. bil och förarklass på SS1, 3 och 6. På SS3 lyckades jag få till den snabbaste tiden, till och med totalt. Vad jag erhöll i pris minns jag inte. Men det var säkert något nyttigt till bilen.
Här är det en sådan härlig långsträckt vänsterkurva, som man kör på 3:an med lagom släpp på alla fyra hjulen
Fortfarande satt vi i vanliga tre-punktsbälten i original, och ingen störtbåge….
Totalsegraren blev åter Östhammars MK´s Sören Käll, i en Opel Ascona. I högerstolen satt Gunnar Hydling, som ofta åkte med Lasse Jansson Films SK.
Men Lasse var inte med den här gången, så Hydling satte sig i en annan ”vinnarbil” i stället. Jag tror Gunnar på så sätt ”tog hem” vandringspriset Tennkannan.
24 februari 1973
Skepptuna MK. Valvolinekannan. T
Längd: C:a 20 mil / 14 SS, 9 mil.(2-varv)
Startnummer: 43. (B-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -69. Grupp 2
Däck: Dunlop SP ”Cykelhjul”
Placering: Bröt. (Stötdämparfäste av)
Nehej, här gick det inge vidare. Snö och minusgrader hjälpte inte. Den framtunga Saaben dunkade i för mycket, så att höger övre stötdämparfästet gick sönder. Även om jag verkar alert på bilden så bröt jag tävlingen vid varvningen. Jag tyckte nog inte att det var nå´n ide att fortsätta, då jag visste vilka vägar jag skulle ut på igen. Det var ytterligare 20 ekipage (av 120) som utgick av olika skäl.
Bengt Eriksson, bonde i Våhlsta Skepptuna, var tävlingsledare. Det här var andra upplagan av Valvolinekannan, och totlasegrare blev Erkki Temmes, från hemmaklubben i en Saab V4. Erkki var oerhört snabb, men en aning vild i sitt sätt att hantera Saaben. Han hade börjat tävla 1968 och blev A-förare på hösten 1972, efter flera klassegrar.
3 mars 1973
Rasbo MK. MK Orion. Wolrath-trofen/NT-poklen. T
Längd: 22 mil / 14 SS, 12 mil
Startnummer: 88. (B-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -69. Grupp 2
Däck: Dunlop SP ”Cykelhjul”
Placering: Bröt. (Slutväxeln sönder)
Andra tävlingen i följd, som jag bryter. Till skillnad från föregående tävling i Skepptuna, så var jag tvungen nu. Slutväxeln gav upp på SS11. Växellådan och slutväxeln var nog de svagaste komponenterna i Saab – som jag kommer ihåg. Det fanns s.k Mexiko-fästen att montera, som skulle motverkar vridningar i växellådan. Men jag hade inga sådana ännu.
Dessförinnan hade jag förresten kört av på SS8, (Myssingesträckan). Två och en halv minut tog det innan vi var på väg igen.
Det var alltid vanskligt, med tävlingar så här sent på vintersäsongen. Svallis kunde förkomma på de mest oväntade ställen. Och inga snövallar att ta stöd mot.
Banan fick dock idel lovord, den var omväxlande, utslagsgivande, med bra underlag.
Tävlingsledare var nestorn Harry Nordin från MK Orion, medan Rasbos kommande klippa Sören Eklund, var biträdande.
Totalsegrare blev Lasse Jansson från Films SK i sin V4. Wolrath-trofen var ofta sista tävlingen på vintersäsongen i Uppland. Sedan blev det uppehåll till maj, då sommar-tävlingarna började.
För min del gällde det att ta kontakt med Göte Andersson – Upplands ”hovmekaniker” när det gällde växellådor…
19 maj 1973
Norrköpings MK. Majpokalen. T
Längd: 32 mil / 11 SS, 13 mil
Startnummer: 80. (B-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -69. Grupp 2
Däck: Barum
Placering: Bröt (Avåkning)
Jamen vad är det frågan om. Tredje tävlingen i följd som jag bryter. Nu hade jag utrustat min bil med 2 st Britax 4-punktsbälten samt skyddsbåge, vid B-stolparna.
Men vilken tävling…. så länge det nu varade. Mycket kurviga och fina vägar i Östergötland.
Det fanns/finns inget roligare, än kurviga backiga vägar – där man kan åka på trean, så att hjulen precis lättar över krönet, och Saaben kanar lite kontrollerat. Höger fot på gasen och vänster duttande på bromsen.
Jag blir alldeles lyrisk när jag tänker på hur det kändes.
Dessutom var det soligt och varmt.
I den här tävlingen var det första gången jag såg Sylvia Österberg på nära håll. En liten dam med brunt hår och glasögon med svarta bågar. Hon var Sveriges snabbaste kvinnliga förare i skogen på den här tiden – ofta även totalt och tävlade för KAK. I högerstolen hade hon sin make, Ingemar Österberg, mycket duktig enduro-åkare (MC).
Jag kommer ihåg att jag tänkte att henne måste jag försöka ”köra i från….” men icke sa Nicke…. På ingen av specialsträckorna, så länge jag var med, var jag ens i närheten av hennes tider.
Jag bröt sedan på SS9. Just efter ett krön så svängde vägen – men inte jag. Vi for ut på ett gärde, mellan stock och sten. Se´n stannade vi med dubbelpunka i fram, plus smärre plåtblessyrer, bredvid ett gäng Östergötakor.
Vi fick hjälp av publik att baxa upp bilen till ett ställe, där Rasbo MK´s förnämliga service sedan tog vid.
Fram till SS9 ledde jag dock klass B i grupp 2. Så det hade kunnat bli lite uppklassningspinnar….men…men.
Här passerar vi just Per Rönnerblad från Haninge MK. Hans VW 1302S har fått tillfälligt stopp på SS3. Här får skyddsplåten arbeta lite också.
Totalt segrade Bus-Ove Eriksson, från Köping i en Opel Ascona. På andra plats totalt kom Norrköpings Dag Pettersson, som just sadlat om från Saab till Opel Ascona.
Sylvia kom trea i A-grupp 1. Sylvia lämnade oss i februari 2012.
Här under finns referat och resultat från Rally Sport (klicka för att läsa).
28 juli 1973
Hällefors MK. Silversvängen. T
Längd: C:a 18 mil / 10 SS, 10 mil
Startnummer: 92. (B-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -69. Grupp 2
Däck: Barum
Placering: 31:a i klassen(52), totalt 66:a (148)
Jag kommer ihåg att vi åkte till Hällefors i Lars-Åkes röda Volvo 144, med påkopplad, biltransportkärra.
Ytterligare två ekipage från Rasbo var med. Det var Tord och Carla Olsson i SaabV4,
samt BO Bring, i Sune Edens ”gamla” VW 1302. Vi hade en servicebil med från Rasbo MK. Det var Totte Östergren, som körde den, klubbens nyinförskaffade Ford Transit..
Det var mycket snabba vägar i den här tävlingen. Mest 3:an och 4:an, som gällde.
Snitthastigehterna på SS låg ibland på c:a 90 km/h. Och det var mycket på den tiden, (åtminstone för mej). Inga uppklassningspoäng här heller….. Bilden visar dock ett sandigt, lågsamt parti. Nu hade jag även monterat två starktonshorn, utvändigt. De var väl för att skrämma djuren med, på sträckorna, förmodar jag.
Totalsegrare blev PI Walfridsson, från MK Ratten i en Volvo 142.
Walfridsson är en stor rallyfamilj, där PI´s dotter Pernilla har tävlat med gott resultat. Hon körde Mitsubishi i Grupp N. Nu är hon mamma till en kommande rallyförare. Pappan heter Petter Solberg och har tävlar i WRC med med bl,a Subaru Impreza, och Ford.
11 augusti 1973
Ludvika BK. Skogsrundan. T
Längd: 15 mil / 7 SS, 8 mil
Startnummer: 93. (B-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -69. Grupp 2
Däck: Barum
Placering: 7:a i klassen(63), totalt 38:a (163)
Start och mål var vid Volvex i Ludvika. Den här tävlingen hade tidigare körts som OTB, men i år fanns bara specialsträckor. Ett stort startfält hade ställt upp i det fina sen-sommarvädret. Många av specialsträckorna var väldigt lösa . Arrangörerna hade tillåtit grovmönstrade däck, vilket säkert var en fördel. Åtminstone om man hade en motorstark bil. Mina sommardäck var tjeckiska Barum. Dom var mjuka och grovmönstrade – och ”höll i” rätt bra.
Även här totalsegrade PI Walfridsson, i en Volvo, före Skepptunas friskus Erkki Temmes.
Äntligen, efter 5 års tävlande – nåja nästan i alla fall, är jag A-förare. Det blev 3 pinnar i denna tävling, så nu hade jag skrapat ihop tillräckligt. Nu gällde det att snabbt skicka ansökningspapper till Svenska Bilsportförbundet, och söka A-licens. Ett kärt besvär.
22 augusti 1973
MK Rimo Rimo-Specialen. OTB
Längd: C:a 10 mil / 5 SS, 6 SP
Startnummer: 11. (A-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -69. Grupp 2
Däck: Barum
Placering: 4:a i klassen(11), totalt 5:a (68)
Så var man då A-förare. Det kändes skönt. MK Rimo hade lagt denna bana norr om samhället. Idel grusvägar. Den längsta var SS3, på drygt 5 km. Det var ”bara lokala” förare, som ställde upp, och tävlingen ingick också i DM-OTB i Uppland.
Erkki Temmes, rönte många framgångar nu. Så även här. Han vann dock efter strid med Anders Nystedt från Täby MK, och Sven-Olof Frank, Skepptuna MK. Samtliga i Saab V4.
Så här skrev Rally Sport. (Klicka för att läsa)
Här kommer 1973 del 2.
Publicerad i november 2001