1 september 1973
SMK Västerås. Västmanland Runt. T
Längd: 26 mil / 8 SS, 10 mil
Startnummer: 2. (A-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -69. Grupp 2
Däck: Barum
Placering: Bröt. (Avåkning)
Det här var min andra tävling som A-förare och vi hade begåvats med startnummer 2, Första SS var rätt lång och jag ville förstås inte bli ifattåkt av Jan Hellman, som startade 1 minut efter.
Men så hände det…. halvvägs in på första sträckan. Vi kom i en svag nedförsbacke, som slutade med en mycket svag vänsterkurva. Till vänster om oss fanns ett gärde, till höger gles ungskog på andra sidan om ett grunt dike. Några åskådare på vår högra sida promenerade i färdriktningen. Jag lägger i fyran just före den svaga vänstern.. sen´ styr jag lite försiktigt mot vänster .. följer vägen… försöker följa vägen….. Jag styr lite till….men det funkade inte….. Grusunderlaget var som kullager…. Vi gliiider av till höger.. (Jag var ju ovan att köra på vägar, som inte var spåriga). Ner i diket for bilen, där den precis fick fäste, samtidigt som höger bakskärm slår i den närmaste ungtallen…. 
Vi rullar ett halvt varv på vägen, ha(a)sar på taket, innan vi slår i ett dike på en korsande grusväg, som vänder bilen rätt.
Det blev tyst i bilen. Jag tittade på Lars-Åke, han tittade på mej. Vi var OK. Runt ögonen var vi rena, (vi hade ju blundat) men annars var våra ansikten skitiga av allt grus och damm, som hade kommit in genom den bortslagna framrutan. Vi öppnar dörrarna och kliver omtumlade ut. Åskådarna kom fram och undrade hur det gick? Om jag inte minns fel, så var det folk från Skepptuna…..
Bilen var det inte mycket med. Vi tittade bort mot kurvan där det hela började.
Det var säkert 40 meter bort. All plåt runt bilen var bucklig. Däremot hade A-och B-stolparna hållit emot fantastiskt bra, då dörrarna gick att öppna.
Våra Britax 4-punktsbälten var vid det här tillfället livsviktiga. Dom höll oss på plats. Dessutom gjorde säkert den nymonterade skyddsbågen, vid B-stolparna nytta också. Inom en vecka hade vi blåmärken i ett H, över kroppen efter fyrpunktarna.
Nu blir det uppehåll i tävlandet igen. Ny bil måste skaffas……
Bilderna är fotograferade i Rasbokil, hos Tord och Carla Olsson där jag ”garagerade” mina tävlingsbilar.
Totalt segrade Anders Stenström, MSK Hammaren i en Saab V4.
I Rally Sport finns referatet
__________________________________________________________________
22 september 1973
Östhammars MK. Roslagsnatta OTB
Längd: 8 mil / 8SP, 7SS på 3 mil
Startnummer: 20. (A-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -70. Grupp 2
Däck: Oklart
Placering: 9:a i klassen(13), totalt 15:e (61)
Efter totalhaveriet i Västmanland, måste alltså en ny tävlingsbil köpas. Min klubbkompis Göte Andersson hade ”tröttnat på rally” – sa’ han och skulle satsa på bana – i en NSU…. Hans välpreparerade, topptrimmade V4 var alltså till salu. 
Jag köpte den och hade nu en mycket och jag menar en mycket konkurrenskraftigt rallybil.
Motorn utvecklade kring 145 Hk. Den hade dubbla-Weber 45DCOE9, med s k korsinsug. Omdrevad växellåda (som tidigare) samt nedväxling, i slutväxeln, 7:38 – tror jag. Dessutom differentialbroms, som kunde ställas (skimsas).
Oj oj oj, vilken skillnad, mot min tidigare grupp-tvåa. Framförallt i accelerationen. Den här drev ju på två hjul och blev mer neutralstyrd. Jag har för mej att man ”ställde diffen” på 25%. Hårdare skulle man inte ha, för då blev det för trögt att styra på asfalt. V4:an hade aldrig styrservo – dock bromsservo…. Extraljusen var Cibié Super Oscar.
I den här tävlingen provade jag mej fram, och tog det extra försiktigt.
Totalsegrare blev Sören Käll, nu för Rasbo MK, i en Opel Ascona. Han körde i grupp 1. På andra plats kom en bonde från Skepptuna. Han heter Sven Olof Frank, och är fortfarande aktiv som ledare.
Och Rally Sport hade en kortare artikel om
tävlingen, med resultatlista.
__________________________________________________________________
13 oktober 1973
SMK Västerås. Gurkrundan. OTB
Längd: 12 mil / 9 SP, 2 SS på 3 mil
Startnummer: Oklart. (A-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -70. Grupp 2
Däck: Oklart
Placering: Bröt. (Diffbromsen sönder)
Bara 54 startande i den här tävlingen vilket var tråkigt, eftersom det var ett fint arrangemang, på omväxlande underlag. Både grus och asfalt. Asfalten kan dock slita extra på drivpaketet, vilket jag fick erfara. Efter fyra sträckor, var det slutkört, sedan diffen la av. Jag tror det var en gavel som sprack sönder. Inget ovanligt fel, som jag minns det. Kanske var den för hårt ställd. Just med tanke på asfalten.
Men så länge jag var med, hade jag hyfsade sträck-tider.
I denna tävling totalvann Volvoföraren nummer ett i Uppland, Gunnar Ekeberg, Rasbo MK. Han blev lite av specialist på OTB. Tre veckor tidigare hade han också vunnit Täbys OTB.
Initierade Rally Sport var förstås på plats
22 oktober 1973
Gotlands MS. Esso-Natta. OTB
Längd: 15 mil / 6 SP, 6 SS
Startnummer: Oklart. (A-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -70. Grupp 2
Däck: Oklart
Placering: 6:a i klassen(8), totalt 6:a (23)
Det här var en avvikande tävling, på många sätt. Dels intresset för tävlingen i Visby, dels hemresan med Gotlandsbåten. Så här var det.
Vi var ett gäng med 6 bilar från olika Upplandsklubbar, som gemensamt åkte från Uppsala via Nynäshamn och båt till Visby.
Det var Torsten Östergren, med lånad Opel (av Ragge Ghylenius). Stefan Åstrand, Sören Käll, Bengt O Bring, Sven Olof Frank, Lasse Thorell, Lars-Åke Johansson och Classe Jonsson. Dessutom var Allan ”Rinner som en porlande vårbäck” Wallin, Cay Fredriksson och Sune Eden med. Även ett servicegäng och ytterligare några var med.
Bringen hade fixat, så vi fick låna en biltransport-lastbil av Modins i Uppsala.
Den lastades med två rallybilar medan de övriga tävlingsbilarna kördes på egna släp.
Vi kom fram till Visby på lördagmorgon. Besiktningen var kl 15 och första start 17:00.
Det var bara 23 (+16 debutanter) – så det var ingen stress.
Jag hade monterat en ny differentialväxel. Den förra hade ju gått sönder i Gurkrundan.
Inkvarteringen på Gotland var i förväg ordnad i NTO´s samlingslokal i Visby.
Banan var uppdelad i två etapper. Först körde vi österut, därefter tillbaka till Visby. Andra slingan gick söder om stan, samt på Tofta skjutfält.
Vid startplatsen, Esso-macken vid Söderport, hade det samlats en hel del publik och några fotografer. Dessutom använde man startflagga. Det var vi inte vana vid från fastlandet. I alla fall inte på en OTB-tävling.
Nåväl allt fungerade fint och vi förstod gotländska.
På hemresan med M/S Gotland, inträffade det jag mest kommer i håg från denna Gotlandsresa.
Vi var väldigt hungriga när vi embarkerade båten, så vi beställde lunch omgående. När vi hade beställt och betalt, så fick vi ena delen av en numrerad biljett.
När sedan fartyget lämnade kajen, började serveringen.
Det gick till så att serveringstjejerna kom ut via en svängdörr med en lunchbricka och ropade upp numret på biljetten, samtidigt som hon viftade med sin del. Då var det meningen att vi som hade motsvarande del skulle vifta tillbaka. Servitrisen kom då fram och ställde ner brickan med maten. Smidigt och elegant.
Bringen hade nummer 5 (alltså en av de första). Men hans nummer ropades inte upp. Man hade hunnit till åtta och Bringen började bli otålig. Vi satt säker en 75-tal gäster i matsalen vid det här tillfället. När nummer 10 ropades upp, viftade Bringen med sin biljett. Då kom serveringstjejen fram till hans bord, men såg att numret inte stämde – och gick vidare till den rätta.
Vid nästa tillfälle ropade Bringen, så det hördes i hela matsalen… ”Är det här nå´n jävla nitlott?”
Stämningen var redan – om man säger god, vid vårt bord. Skratten runt oss började sprida sig i matsalen.
Man kom upp till allt högre nummer, men någon femma hördes inte. Vi övriga hade fått vårat käk och hade börjat äta.
Jag tror det var vid nummer 15-16, som Bringen sedan sa´ slutkommentaren till denna historia: ”Om jag inte får min mat nu, så går jag ut och välter båten….”
Alla i matsalen – och jag menar alla skrattade. Särskilt ”Franken”, som till och med hade besvär att få luft mellan skrattsalvorna.
Så småningom fick Bringen maten och vi kom torrskodda till Nynäshamn.
Totalsegrare i Esso-Natta blev en Gotlandsförare vid namn Sture Svensson.
_________________________________________________________________
3 november 1973
Västerås MS.Höstsvängen. OTB
Längd: 7 SP, 4 SS c:a 3 mil
Startnummer: 33. (A-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -70. Grupp 2
Placering: 4:a i klassen(17), totalt 5:a (122)
Jag kallade den här tävlingen för ”Grustagsvalsen”. Hela 7 SP kördes i grusgropar, med väldigt löst underlag. Jag tror många, med höga startnummer fastnade i vändningarna. Ingen höjdartävling i alla fall. I alla fall inte om man kör Saab. Totalsegraren, i en Volvo, hette Göran Jansson.
Läs referatet
i Rally Sport
24 november 1973
Films MK. Påverundan. T
Längd: C:a 19 mil / 10 SS (2-varv)
Startnummer: 23. (A-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -70. Grupp 2
Däck: Dunlop SP (Cykelhjul)
Placering: 5:a i klassen(20), totalt 6:a (128)
Påverundan, uppkallad efter Österbybruksbon Ove ”Påven” Andersson, avverkades detta år på mycket isiga vägar.
Banan var på två varv, vilket jag personligen inte tyckte om. Jag hade nämligen väldigt dåligt vägminne och kom inte ihåg mycket av specialsträckorna efter första varvet. Men hemmaåkaren Lasse ”Huggarn” Jansson, som sedan blev SM-trea 1973 – hade däremot gott vägminne. Detta faktum var allom bekant, men det förringar naturligtvis inte hans insatser.
I denna upplaga av Påverundan, vann Lasse och hans kartläsare Gunnar Hydling, med hela 3,5 minuter före totaltvåan Nils-Olov Thoresson, också Saab, från MK Orion.
Till vänster finns referat från Rally Sport.
_______________________________________________________________________
8 december 1973
SMK Tierp. Tierpsrundan. T
Längd: C:a 17 mil, 9 SS
Startnummer: 46. (A-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -70. Grupp 2
Placering: 9:a i klassen(34), totalt 61:a (199)
Vid tiden för denna tävling, varslades det om bensinransonering i Sverige, från årsskiftet 1974. Många ville ta chansen, och åka en ”sista” tävling dessförinnan. Således ett mangrant startfält i Tierp denna lördagkväll.
Både snö och kyla gjorde arrangemanget till en fin vintertävling. Dessutom snöade det under pågående tävling.
Lasse ”Huggarn” Jansson, var ordentligt på hugget nu. Återigen en totalseger för Film-föraren. Den här gången hade han Dick Jansson i högerstolen. Dicken arbetade på Saab-ANA, som mekaniker. Sedan blev det bilförsäljnig på samma ställe i Uppsala – innan pensioneringen.
15 december 1973
MK Rimo. Rimopoklen. T
Längd: 10 mil, 8 SS, 66 km
Startnummer: 14. (A-förare)
Kartläsare: Lars-Åke Johansson
Bil: Saab V4 -70. Grupp 2
Placering: Bröt. (Avåkning)
Fortfarande stora startfält. 156 ekipage denna gång. Även internationellt inslag fanns. Dåvarande chefen för Toyotas europeiska tävlingsstall, Ove ”Påven” Andersson fanns på plats. Han hade med sig Johan Liljefors, som var Europastallets chefsmekaniker. Dessutom en japan från Toyotas internationella tävlingsavdelning.
Det märkliga med ”Påven” i denna tävling var, att han skulle åka kartläsare, med ingen mindre är Björn Waldegård. Man skulle prova en sprillans ny Toyota Celica 1600. Samma bil, som Björn skulle tävla med under 1974.
”Påvens” andreförare i rally, Arne Hertz, fanns också i kulisserna.
Ett annat känt namn var Jan Svanlund, redan då på TV-sporten. Han tävlade för Huddinge MK i förarklass C, och kom på 26:e plats i sin Opel Ascona.
Hur gick det då… Själv åkte jag av på SS1. 100 meter före målet – i en högerkurva, efter backkrön. Ett klassiskt avåkarsätt. Man slappnade av efter målskyltarna och kommer ”överraskande” in i kurvan. Resultatet blev en brusten nedre bärarm och plåtskador.
Totalsegrare blev Björn Waldegård, efter en hård kamp med Lasse Jansson. Film-föraren åkte dock av på SS7, och fick skotta i 6 minuter, och kom till slut på 15:e plats i grupp 2.
______________________________________________________________________
Den 8 januari 1974 införde riksdagen bensinransonering i Sverige. Expressens dåvarande trafikreporter Lennart Öjesten, avslöjar dock den stora oljekartell-bluffen. Och den 29 januari 1974, släpps bensinen fri igen, och alla andas ut. Lennart Öjesten erhöll senare samma år stora journalistpriset för sitt avslöjande.
Här kommer 1974 del 1
Denna sida är skriven av Andres Haas
Publicerad i november 2001